Medeltidens maktstruktur gick mot sitt slut. Religionens inflytande började falna, och grenar inom judendomen framstod som alltmer elitistiska. Skrifterna behövdes förstås i detalj och enbart de mest välutbildade och intelligenta kunde få en glimt av Gud. För det vanliga folket kändes han alltmer avlägsen. Så plötsligt börjar någon tala om att hjärtats intension är viktigare än studierna. Att bön trumfar kunskap. Att var och en - vem man än är - kan få kontakt med Gud, bara hjärtat är fyllt av en innerlig längtan efter honom. Hasidismen var född, och därmed även Mitnagdim. Idag ser vi de båda grupperna - numera kända som ”ultraortodoxa” - stå bredvid varandra vid Västra Muren för att be. De skiljs åt i klädstil och uttryckssätt, men står sida vid sida inför samma Gud.