Video link: https://youtu.be/svKQ_rDUYWE English translation at the end. ______________________________________ Vi och de 2024 Jag känner en oro inför 2024. Det är ett år som oundvikligen kommer att medföra en stadig dos av osäkerhet och turbulens. Val kommer att hållas i många länder, inte minst det oerhört infekterade presidentvalet i världens ledande stormakt. Krigen som fortsätter in i det nya året i olika delar av världen är inte många till antalet, men deras fasor är ständigt närvarande i våra uppkopplade liv. Effekterna av pandemin och inflationen som följde är fortfarande med oss. Ni som känner mig eller har följt mitt arbete vet att jag helhjärtat tror på människans förmåga att vända även det mörkaste läget till något positivt i det långa loppet. Denna tro står kvar, lika stark som alltid. Men i det korta loppet kan mycket hinna hända. Våra beslut, våra handlingar och vår inställning påverkar hur snabbt läget kan vända och hur hög kostnaden blir om vi famlar in i mörkret. Det som oroar mig är att jag ser hur turbulensen i världen reflekteras i vårt beteende mot varandra här i Sverige. Jag ser hur ryska vänner utsätts för trakasserier för sin härkomst, trots att de inte har något att göra med Putins regering och tar ställning mot kriget i Ukraina. Jag ser hur judiska vänner behöver ta bort sitt judiska namn från porten för att känna sig säkra i sitt eget hem, trots att de stöttar det palestinska folket och tar avstånd från israeliska övergrepp. Jag ser etniskt svenska vänner som drar sig för att ens prata om problem som sker i deras hemland på grund av rädslan för att målas upp som rasister och utstå hot och hat, trots att de bevisligen har en stark moralisk kompass och bara vill bidra till en bättre vardag för oss alla. Jag lyfter inte dessa exempel för att utmärka just de här grupperna som särskilt utsatta, utan för att det är händelser som jag nyligen sett i min egen omgivning. Jag hade lika gärna kunnat prata om det jag ser mina muslimska, mörkhyade eller HBTQ-vänner uppleva. Eller för den delen om hur folk pratade om sina medmänniskor under pandemiåren, med inhumana uttalanden om att den som av en eller annan anledning valde att inte vaccinera sig inte förtjänar att få vård. Samma har jag hört sägas om människor som av en eller annan anledning brukar eller missbrukar illegala droger. Det är inte specifika grupper eller anledningar till hat jag vill lyfta. Det är hur nära till hands hatet verkar ligga. Mellan svensk och invandrare. Svart och vit. Muslim och jude. Vaccinerad och ovaccinerad. Vi och de. I turbulenta tider kan det kännas tryggt att dra sig tillbaka till vad nu än ”vi” betyder för en själv. ”Vi” tar hand om varandra, det hjälper oss rida igenom stormen. Så kan det ibland kännas och så var det kanske när vi levde i små stammar på savannen. Men mänsklighetens moderna historia är full av exempel på de mörka avgrunder som denna mentalitet leder oss till. Förföljelse, folkmord, samhällen i förfall. Känslan av trygghet är lika falsk som de artificiella grupperingarna baserade på ytliga identitetsmarkörer som etnicitet, hudfärg eller religion. Det finns bara ett ”vi och de”. Vi som vill leva våra liv i fred, ta hand om våra familjer och förhoppningsvis lämna världen aningen bättre till den kommande generationen. Vi som inte bryr oss om vilken hudfärg, sexuell läggning eller religion våra grannar råkar ha, så länge vi behandlar varandra med värdighet och respekt. Och de. De som av en eller annan anledning tjänar på krig, splittring och kaos. De som ser osäkerhet och turbulens som en möjlighet att avancera sin agenda. Vi är en majoritet inom varje grupp – etnisk, religiös eller annan. De är en minoritet som också finns inom varje grupp – etnisk, religiös eller annan. Problemet är att de är motiverade, ambitiösa och har en mer väldefinierad agen