Lis Rosenqvist har främst arbetat med långform och genreimpro, som Shakespeare, Selma Lagerlöf, Roy Andersson. För närvarande spelar hon i Norénensemblen i Stockholm och i en duo med Jesper Eriksson. Hjärtat klappar extra för dramatisk och  även abstrakt, rörelsebaserad improvisation. Sedan barndomen har Lis en grav synnedsättning, både en utmaning och tillgång på improscenen. Vi pratar om vikten av att vara alert, om scen-ego och det kan vara en mardröm att stå på scenen. Om att gå in som ett tomt blad eller med en färdig idé, om att reagera istället för agera och att hellre repa än att spela föreställning. Dessutom pratar vi om ekolod, spända muskler och argentisk tango.