Velkommen til å lytte til våre tanker før søndagen! 3. søndag i treenighetstiden En av gjestene som hørte dette, sa til ham: «Salig er den som får sitte til bords i Guds rike.» Men Jesus sa til ham: «Det var en mann som ville holde et stort gjestebud, og han innbød mange. Da tiden for gjestebudet kom, sendte han slaven sin av sted for å si til de innbudte: ‘Kom, for nå er alt ferdig!’ Men de begynte å unnskylde seg, den ene etter den andre. En sa: ‘Jeg har kjøpt et jordstykke og må gå ut og se på det. Vær så vennlig å ha meg unnskyldt.’ En annen sa: ‘Jeg har kjøpt fem par okser og skal ut og prøve dem. Vær så vennlig å ha meg unnskyldt.’ Og en tredje sa: ‘Jeg har giftet meg, derfor kan jeg ikke komme.’ Slaven kom tilbake og fortalte dette til herren sin. Da ble husherren sint og sa til slaven: ‘Gå straks ut på byens gater og torg og hent inn de fattige og uføre og blinde og lamme.’ Slaven kom tilbake og sa: ‘Herre, jeg har gjort som du sa, men det er ennå plass.’ Da sa herren til slaven: ‘Gå ut på veiene og stiene og nød folk til å komme inn, så huset mitt kan bli fullt. For det sier jeg dere: Ingen av dem som var innbudt, skal få smake festmåltidet mitt.’» Luk 14, 15-24 Välkommen till nya Tankar för söndagen, den tredje söndagen i treenighetstiden, som samtidigt är andra söndagen efter Trefaldighet, och när söndagens tema i de svenska kyrkorna är ”Kallelsen till Guds rike”. Idag kommer vi att få göra som vi har gjort någon gång tidigare, och inledningsvis nöja oss med texten. Vi har, på grund av sjukdom, inte kunnat spela in någon video till denna vecka. Men den kommer. När jag började gå regelbundet till gudstjänst så tänkte jag inte så mycket på det där med söndagarnas teman. Jag tänkte att någon väl suttit och kommit på teman som lät bra och sedan fördelat dem över året. När jag hade gått i gudstjänst en längre tid så noterade jag något: söndagarnas teman hörde ihop. De byggde på varandra, och efter ett helt kyrkoår så hade de kompletterat varandra: Efter Heliga Trefaldighets dag när temat var Fader, Son och Ande, fokuserade vi under förra söndagen på dopet. Den här söndagen är temat alltså kallelsen till Guds rike – det Guds rike som vi kallas till genom dopet och nästa söndag – vi tjyvkikar lite – så är temat Förlorad och återfunnen. Ser ni sambandet mellan dem? Gud är treenig, vi döps till gemenskap med Gud och kallas till hans rike. Och går vi vilse på den vägen, så kommer Gud att leta rätt på oss och välkomna oss när vi återses. Det är texternas stora sammanhang. Det är med andra ord aldrig kört. Aldrig någonsin. I alla fall inte så länge vi har puls. Men det innebär inte att vi ska strunta i kallelsen när vi får den. Kanske är det lätt hänt att vi gör det, om vi pratar just om kallelser. För kallelse låter komplicerat och definitivt som något som är förbehållet personer som är mycket mer fromma och seriösa än vi själva ofta känner oss. Men det evangeliet talar om gäller i allra högsta grad dig och mig, hur malplacerade och ovärdiga vi än känner oss. Kallelsen gäller inte någon annan. Den gäller oss. Och den kallelsen ska vi ta på allvar. För i den liknelse som utgör evangelietexten för idag, är Jesus väldigt tydlig. Ja, du är kallad. Ja, du bör prioritera den kallelsen. För ja, annars kommer det en punkt när du ångrar dig. När det är för sent. Inte på grund av Gud, utan på grund av dig själv. Och i Lukasevangeliet står det skrivet: En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Jesus svarade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tv