I det tionde avsnittet (som höll på att bli bildningsresans slutstation) är i alla fall Hedvig kapabel att uppskatta Prousts omsorgsfulla skildring av barndomens intryck och stämningar. Lydia lever upp inför ytterligare en komplicerad kärlekshistoria med omöjligheten som främsta kännetecken. Dessutom ständigt aktuella frågor: hur ska man förstå svartsjukan? Eller att folk lägger åratal på att uppvakta någon som är måttligt intresserad? Musik av Linus Lahti