Det har ju skrivits en del om sprutbyte i media på sistone, och meningarna går i sär, som vanligt. Vi var i Malmö på ett av Sveriges få sprutbytesprogram i somras. Där varnar dom sina injektionsnarkomaner att åka till Stockholm, eftersom risken att få HIV eller Hepatit C är mycket större i Stockholm om man delar spruta med någon. På sprutbytet informerar de om olika behandlingsformer samtidigt som man får vård och kan byta sina gamla sprutor. Fredrik får en guidning och pratar med några sprutnarkomaner och får höra hur dom lever och ser på saken. Här finns länken till Malmös sprutbytesprogram: Under hela programserien har vi hört att "bara för att man röker gräs, så fastnar man inte med sprutan i armen". Och bara för att det på William Bourroghs och Tim Learys tid var gott och nyttigt med knark, så finns det ju faktiskt dom som hamnar med en spruta i armen. Hur går det för dom? Hur lever dom? Det är programmets huvudhandling. Därför är Fredrik med på akuten på Södersjukhuset i Stockholm när dom får in en heroinöverdos. Han frågar bland annat läkaren om det verkligen är den bästa vården för heroinister att bryta en överdos direkt? Hela intervjun, med läkarens svar, hör du här: Och så finns naturligtvis dom som har blivit kvitt sitt heroinmissbruk, med hjälp av statligt subventionerade droger - Metadon och Subutex. I programmet hörs en del av en krönika - från Plattan i Stockholm - gjord av Christina Paulsrud. Hon är en f.d. heroinist som nu går på metadon. Dessutom är hon ordförande i Stockholms Brukarförening, som är en lokalavdelning i Svenska Brukarföreningen. Krönikan handlar om hur hon fick livet tillbaka med hjälp av de statligt subventionerade drogerna. Hör HELA hennes krönika här: