K-podd avsnitt 70 tar dig med till Östersjöns största öar för att undersöka hur bruket av runor sett ut under vikingatid och medeltid. Vem var egentligen Grimmelige Gred som bornholmarna behövde så många amuletter för att skydda sig emot? Hur kunde 1800-talets runnestor George Stephens reta upp sin kusk så till den milda grad att denne drog sin kniv? Och kan det ha varit så att gutarnas ökade användande av runor efter invasionen 1361 var ett sätt att markera motstånd mot dansken? Riksantikvarieämbetets runexperter Laila Kitzler Åhfeldt och Magnus Källström reder ut hur användandet av runor skiftat i olika tider och mellan olika öar. Samtalet utgår från den nyutkomna antologin Det öppna och det fördolda som Laila Kitzler Åhfeldt och Magnus Källström är redaktörer för. I boken undersöker sex olika runforskare hur runor använts på Gotland, Öland och Bornholm. Bruket av runor på de tre öarna bär på vissa likheter, men betydligt fler skillnader. Eller som Laila Kitzler Åhfeldt konstaterar i podden: ”Jag hade förväntat mig att det skulle vara större likheter mellan öarna.” Om forskningsantologin Det öppna och det fördolda I Det öppna och det fördolda undersöker runforskare användningen av runor på Öland, Gotland och Bornholm i olika sociala miljöer från senvikingatid till efterreformatorisk tid. Temat är hur runor i vissa sammanhang använts öppet och publikt, för alla att se och betrakta — såsom på kyrkväggar, runstenar och gravhällar — och under andra omständigheter mer dolt och diskret, som i hopvikta amuletter. Därtill publiceras för första gången Carl Säves anteckningar från en forskningsresa till Bornholm 1865 tillsammans med professor George Stephens och tecknaren Julius Magnus Petersen. Här kan du ladda ner hela antologin som PDF eller beställa ett fysiskt exemplar på print-on-demand: Det öppna och det fördolda: runor i olika sociala miljöer från senvikingatid till efterreformatorisk tid. Lyssna gärna även på K-podd 36 som djupdyker i Ölands runfynd. Samtalsledare är Emil Schön.