Sen 36 år pågår en konflikt i nordvästra Afrika som ingen vill lösa. Som FN gett upp om. Som EU inte vill kännas vid och som den svenska regeringen inte vill tala om. När kolonialmakten Spanien lämnade Västsahara 1975 innebar det inte att Västsahara blev ett fritt eget land. Det innebar istället att grannen i norr, Marocko, omedelbart ockuperade grannen i söder. En väpnad konflikt bröt ut mellan ockupationsmakten och gerillarörelsen Polisario. Hundratusentals människor flydde och samlades upp i stora flyktingläger i Algeriet. 1991 lyckades FN få till en vapenvila och lovade folket i Västsahara en folkomröstning om framtiden. Sen dess har ingenting hänt. I all fall inte för freden. Däremot har Marocko byggt en minerad mur tvärsigenom Västsahara och flyktingarna i Algeriet sitter fast i lägren. Mycket påminner om Mellanöstern och konflikten Israel - Palestina men den konflikten hör vi om i stort sett varje dag. Västsaharakonflikten vill ingen prata om. I våras reste Frej Winge, Elin Andersson och Anna Hakami från Jakobsbergs folkhögskola till flyktinglägret Smara i sydvästra Algeriet och där träffade dom 22-åriga Nasla Mohammed som stod och stekte svenska makrillar. Hanga Santha är ordförande för den svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen och hon har följt utvecklingen kring Västsahara länge. Hennes företrädare Cecilia Asklöf har varnat för att det kan bli krig igen i området 1975 tågade kolonisatören Spanien ut ur Västsahara. Omedelbart ansåg sig Marocko ha rätt att ockupera Västsahara. Jag frågar Hanga Santha, ordförande i svenska avdelningen för Internationella Juristkommissionen hur det kan vara självklart för Marocko? Vår ciceron, 22-åriga Nachla,i det algeriska flyktinglägret, har tagit med oss till hennes äldre släkting Achaila som tar hand om sina gäster helt enligt traditionerna. Hon bjuder på te.