Hets, och stress och ”tänk om jag missar ett klipp”! Krimskramset som plötsligt var så viktigt? Vad är det vi egentligen köper, särskilt när vi blir kapade av vår inre superhoppare som i sin tur är har fastnat i FOMO i konsumtionsheten? Eller är det något vi köper oss fria ifrån? Kan JOMO inspirera oss att hålla balansen i hela karusellen? Det här reflekterar jag över i avsnittet: Fear of missing out! Varmt välkomna!