Tillbaka på hemmaplan i Stockholm går tankarna längre än vanligt. Samtalsämnena övergår i varandra och dagens podd är ett något längre avsnitt, mer av det emotionella slaget än det informativa. Cornelia är livrädd för att uppfostra ett barn, och Elsa har kommit fram till att det är alla som INTE vill vara hemma med sina nyfödda barn de två första månaderna det är fel på, inte henne själv. 

KUB-testet är äntligen gjort och det känns som att en milstolpe är nådd. Alla gravidhormoner verkar ha landat hos Elsa, och rädslan över att hamna i pappa-facket har varit tung under veckan som gått. Dessutom är flytten tillbaka till Stockholm alldeles runt knuten och det är inte utan att det är med viss nervositet. 

Cornelia gråter mer per dag än någonsin, och Elsa har varit på studiebesök i den straighta världen och fått sig en och annan tankeställare som hon måste ventillera hetsigt och högljutt. 

Det har varken blivit bättre eller sämre, och dagarna går fortfarande fÖR långsamt. Men ljuset i tunneln är att vi om ett dygn äntrar vecka 12, att det fortfarande finns företag som gör unisex barnkläder i djungeln av volanger och polisbilar och att Cornelias föräldrar verkar tycka det är mysigt att sex gånger om dagen mata sin snart 30-åriga dotter. 

Fastän att vi kommit överens att inte prata mer om illamåendet kommer det konstant till ytan, i dubbel bemärkelse. Samtalet leder oss in på ämnet babyshower som sedan resulterar i offentlig kölhalning av fenomenet gender reveal party. 

Akuten har besökts, ny medicin har testats och djävulfostrets hjärtslag har lyssnats på. Elsa får ett mentalt break down under poddandet och Cornelia är ovanligt harmonisk. 

Cornelias gravidillamående håller i sig och Elsas GAD har nått nya höjder. Ingenting känns riktigt 100, inte ens relationen som annars brukar gå opåverkad genom allt. Man är ju beredd på att livet ska vändas upp och ned när man får barn - men man är däremot inte så beredd på att det ska göra det redan i vecka 8. 

Det är verkligen inte kul nu. Inte alls. Gravidglowet känns oändligt långt bort, och stämningen är låg. Cornelia springer mellan sängen och toaletten och har konstaterat att fortsätter det såhär vill hon aldrig mer vara gravid. 

Återigen på hemmaplan. Cornelia vill mest lägga sig ned och sova, helst enda till förlossningen - medan Elsa har framtidsstress och inser att vagabondlivet måste styras upp. Men hur ska det gå till? Och ska barnet verkligen heta Maud? 

En vecka har gått sedan vi plussade på stickan - och många stickor har det testats med därefte,  bara för att vara SÄKRA på att vallmofröet vid namn Maud-Ragnar ligger kvar där inne. Cornelias humörsvängningar har nått nya höjder och Elsa tajmar med att glömma hämta ut antidepp. 

13 dagar har gått sedan inseminationen och vi har laddat upp med tidiga graviditetstest. Nervositetsnivån har aldrig varit så hög och rädslan för antiklimax ligger i luften.  

Exakt tre månader efter att vi tog beslutet att sätta igång processen att skaffa barn gjordes första inseminationen. Nu hanterar vi livet totalt motsatt för att få dagarna att gå fort - ALDRIG har väntan varit så olidlig! 

Inseminatiosveckan är här och det är också kampen för tålamod, lugn och zen.  Det går sådär.   

Sperman ligger och väntar på oss i Falun, och Cornelia kan inte tänka på annat än ägglossningstester och att kissa RÄTT på stickan. Vi har fått tips och tricks från alla håll och kanter, och det bästa av dem inkluderar bubbel och orgasm. Countdown till att correns ägg möter spermier has begun! 

Plötsligt ringer Livio Falun, ett knappt dygn innan donatorsamtalet, och säger att det blivit ett missförstånd. Elsa och Cornelia gör allt i sin makt för att få som de vill, och skiter i att regler är regler. Dessutom har Cornelia räknat ihop vad traderakvittot landat på, och konstaterar att det ogjorda barnet redan har en dyrare garderob än henne själv.

Alabama har klubbat igenom abortförbud, vilket fått Elsa att minnas sin egen abort, som skedde i grannstaten Tennessee. Det här avsnittet tillägnas den historien, från början till slut. 

I väntan på ett psykosocialt resultat är missbruk av snus och Tradera tillbaka. Det har ju för all del knappt väntats, ändå är väntan olidlig! Cornelia vill ringa Livio igen och fråga hur det går, medan Elsa budar hem x antal plagg i veckan.   

Allting på en gång. Högt, lågt, känslosamt, fint, gråtigt och hemskt. Det har helt enkelt varit en turbulent vecka. Dessutom tajmade det med att vi blev psykosocialt bedömda.  Vilka frågor ska man svara på för att bli godkänd för föräldraskap och hur svarade vi egentligen? Rätt? Fel? För ärligt? S**T.  Det är nervöst nu. Det börjar närma sig på riktigt.     

En vecka som lantisar med en vecka kvar till psyk-utvärdering. DET GÅR SÅ FORT NU. Lika bra att vi bestämmer namn nu direkt. Penelope?    

Remisser till Dalarna kan bara gå via postnord och därför är väntan OLIDLIG trots att vi hittills egentligen inte behövt vänta någonting alls.  Tack till Livio för att ni står ut med oss, tack till lyssnare som ställer frågor och till Värmland för allt annat.  Glad påsk!   

Kommer ni ihåg att vi trodde att det inte var någon kö i Stockholm?  Det är kö i Stockholm och den är ETT ÅR LÅNG.  Så nu har vi en ny plan som involverar Falun och European Spermbank.  Håll tummarna please.     

Äggledarspolningen är avklarad och iPhone-mikrofonen var såklart påslagen. Den här gången var det inte "Göran" vi träffade utan en annan trevlig man i ungefär samma ålder. Höga på livet efter Nyhetsmorgon har vi dessutom fått mer underlag på den mytomspunna kötiden och vi har en MEGAGLAD nyhet. 

Den hårfyllda cystan har varit på återbesök och ny info med tveksam källhänvisning har såklart uppkommit.   Dessutom har det blivit hög tid att prata om äggledarspolningen och vad det skulle innebära med en IVF som första behandling.  PS: Gynekologen Göran heter fortfarande någonting annat. 

Elsa och Cornelia ska göra barn. Nu! Steg 1 är vad vården kallar fertilitetsutredning.  Veckans ros går till vår tålmodiga läkare Göran - som lät oss klicka rec på en mobiltelefon under vårt första möte.  Veckans ris går till gynundersökningen som INTE ALLS gick som planerat.  PS: Göran heter egentligen något annat.