När Liv var mitt i livet drabbades hon av en allvarlig synnedsättning. Nu sörjer hon allt som försvann. Blickar, ansikten, vårtecken och känslan att leva i samma värld som andra. - Det jag saknar mest är att se andras ögon, berättar Liv, som fortfarande har delar av synen kvar. Det gör att omgivning har svårt att förstå hur hon har det. - När synen försvann så försvann också känslan av sammanhang. Liv beskriver det som att vara på flykt, från ett land till ett annat. Men hur lever man i landet utan syn?