Margareta är 26 år och gravid med familjens tredje barn. De är på väg till sommarstugan i bil. Hennes man kör, hon sitter bredvid och slumrar till en stund. Sen minns hon inget mer. När Margareta vaknar upp ligger hon på ett sädesfält, ensam. En blå himmel och ljudet av ambulanser. Hon förstår att något har hänt, men vad? Det är nu över femtio år sen Margareta förlorade sin man och sina två barn i bilolyckan. Själv fick hon bara ett par skråmor. - Jag fick aldrig se dem efteråt och omgivningen rådde mig att inte gå på begravningen, berättar Margareta. Någon sorgebearbetning var det inte tal om, det var en annan tid. Hur hanterar man en sorg man trängt undan i femtio år?