Kanske är det i misslyckandet, eller åtminstone i lärdomarna från det som går fel, som ny kunskap finns? Men varför är vi då så rädda för att misslyckas? Hör om fysikern som anklagades för att sätta sig över fysikens grundlagar. Och om varför vi behöver en vetenskaplig tidskrift som bara lyfter fram misslyckanden.

Hur är det att vara ung forskare och jobba mot ett mål som kanske aldrig uppnås? Hur mycket spelar tajmingen roll för att resultaten ska komma människor till nytta? Kommer annan forskning få stå tillbaka nu när så många resurser läggs på att finna ett vaccin mot Covid 19?

Hur mycket kostar ett Nobelpris? Ja inte för att det går att köpa för pengar. Men forskning är dyrt och vem vågar satsa långsiktigt och på det osäkra? Kan en publicering i Nature få finansiärerna att tillskynda?