Masken stirrade på oss från en svart specialdesignad flygväska med kraftigt lås och järnbeslag. En mask som utstrålade kyla och sorg där den låg bredvid en flaska med champagne. Sista versionen av återfödelsens lösansikte gjordes efter en förlaga i filmen Gladiator. Första gången som jag såg Daniel Dumiles riktiga ansikte var 1997. Då fanns det ingen grym järnmask. Bara en strumpa som han drog över huvudet när han dök upp inkognito på spelningar i New York. Daniel hade precis börjat att förvandlas till vetenskapsmannen MF Doom. Full av revanschlust, kanske också hämndbegär, blev KMD-rapparen en av hiphopens ikoner och mytomspunna innovatörer med ett flyt och ett språk som talade till oss på en annan frekvens. Ett okontrollerat, smutsigt flöde av ord. En refrängbefriad inre monolog som maler på i all evighet till schizofrena, märkligt melodiösa beats och montage från gamla filmer och TV-program. Gå vilse i en av hiphopens sorgligaste och mest fantasieggande historier. Del 4 av 5 om den 50-årsjubilerande hiphopen.