Bonki fortsatte blunda medan hon drog fingrarna längs med en skåra i marken. Jorden kändes torrare här och hon kunde trycka ner fingrarna i skåran utan att det tog stopp.  Hon öppnade ögonen, fingrarna hade nuddat något annat, något som inte var jord. Bonki sträckte sig efter ljuset som fortfarande fladdrade vid Muffins fötter. Sprickan i marken löpte längs hela det lilla jordrummet. Den var mycket djupare än Bonki hade trott när hon kände den medfingrarna i mörkret. Bonki tittade på de andra, Raga låg och sov mot den gamla damen och Muffin sov mot en annan del av väggen. Sprickan var bredare på ett ställe, Bonki tryckte ner alla sina fingerspetsar och visst kände hon något annat